Antiqua et nova – AI-framtidens Magna Charta?
Först publicerad i Svensk Pastoraltidskrift, nr 6/2025
Det är inte lätt att följa med i utvecklingen inom artificiell intelligens (AI). Efter genombrottet med de stora språkmodellerna för några år sedan presenteras dagligen nya AI-modeller och nya användningsområden dyker upp.
Det liknar de galna internetåren runt millennieskiftet med den ena tokiga affärsidén efter den andra. Sen kom bakslaget. Det försvann mer kapital år 2000 - 2002 än under Kreugerkraschen 1932. Men vi vet också att internet kom tillbaka med samhällsomdanande kraft. Förmodligen kommer vi se ett liknande mönster med AI. Maskinintelligens kommer att vara en lika integrerad teknik i våra liv som internet är nu.
AI-forskare är fortfarande grundligt oense om vad som väntar runt hörnet. Har vi nått en ny, stabil nivå i AI:s förmågor eller väntar den artificiella generella intelligensen runt hörnet, då människan lämnas långt efter när det gäller kognitiv förmåga?
Vatikanen har varit engagerade i frågan om hur en ansvarsfull och etisk användning av AI skall se ut. Nu har dikasterierna för trosläran (tidigare Troskongregationen) och för kultur och utbildning publicerat en skrivelse kallad Antiqua et nova. Titeln kommer från den första meningen i dokumentet som lyder »Med vishet både gammal och ny (jfr Matt 13:52) är vi kallade att reflektera över de aktuella utmaningar och möjligheter som vetenskapliga och teknologiska framsteg medför, särskilt den senaste utvecklingen av artificiell intelligens.»
Skrivelsen publicerades den 28 januari i år och godkändes av påve Franciskus. I 117 punkter bygger man ett etiskt ramverk genom antropologin och Kyrkans sociallära som man sedan tillämpar på olika områden där AI används.
Intelligens #
Den första avdelningen behandlar begreppet intelligens. Man kritiserar hur ordet, och därmed människans värde, devalveras i diskussionerna om AI. AI kallas intelligent då den kan utföra vissa funktioner som tidigare krävde mänsklig inblandning.
I en kristen antropologi är intelligens mycket mer än en funktionell komponent i människan. Kristen förståelse ser intelligens som mer än logik och faktareproduktion – den är en medfödd, intuitiv känsla för sanningen. En förmåga att förstå verkligheten på ett omedelbart sätt (intellectus). Vi har också det analytiska och resonemangsbaserade förnuftet (ratio). Dessa delar verkar tillsammans.
Mänsklig intelligens är kroppslig och en del av helheten Människa – en enhet av kropp och själ, som når in i det transcendenta. AI består av elektriska signaler, medan människan föds, rör sig i världen och samlar kunskap organiskt.
Människan är också skapad för gemenskap, både med andra och med Gud. Hennes intelligens är därför ingen isolerad förmåga, utan utvecklas i dialog och samarbete. Gud har gett henne intelligensen för att hon tillsammans med andra ska lära känna sanningen och söka djupare förståelse, även bortom det materiella.
Att människan är skapad till Guds avbild (Imago Dei) betyder att hon är en återspegling av den gudomliga intelligens som skapade universum. Hon är Guds medskapare, satt att bruka och bevara skapelsen. Genom forskning och tekniska landvinningar äras Gud och skapelsen förs närmare det mål Gud har lagt ner i den. »Åt människorna gav han kunskap för att bli prisad för dessa underbara gåvor.» (Syr 38:4)
Mänsklig intelligens är således enligt Antiqua et nova något som berör hela personen och alla dess aspekter: kognitiva, andliga, kroppsliga och gemenskapsbaserade. En människas intelligens är inte bara knuten till att lösa uppgifter. Hon kan känna glädje och njuta av det som är sant, gott och vackert, även utan nyttoaspekter.
Imiterad intelligens #
AI arbetar genom att utifrån stora mängder data och kraftfulla algoritmer härma mänsklig aktivitet. Datorer kan hålla mycket mer data aktuell än vad vår hjärna kan och den arbetar med en hastighet som vi inte kommer nära.
Men AI skiljer sig helt från den mänskliga intelligensen, eftersom den saknar en kropp, historia, sensoriska intryck och gemenskap. En AI har aldrig försonats med en ovän eller beundrat en solnedgång. Kisel och fiberoptik är något annat än kroppslighet, hunger, njutning och kommunion.
En AI kan vara oslagbar när det gäller fakta och logik, men den saknar vishet. Att uppnå vishet som människa kräver levda erfarenheter. Det kräver både intellecta och ratio. Kunskapen behöver integreras i hela personen och förfinas dialog med andra.
Om ordet »intelligens» bara förknippas med det en snäv AI kan erbjuda tappar ordet sin fulla innebörd. Människan nedvärderas och instrumentaliseras då hon jämförs med maskinerna. Det gudagivna värdet i en människa skall inte mätas mot en maskin eller baseras på funktionalitet. AI är inte en artificiell form av mänsklig intelligens, utan en produkt av den.
Det är i antropologin som Antiqua et nova ger sitt mest substantiella bidrag. IT-världen är inte känd för sin djupa, etiska diskussion. »Techbros» som Sam Altman, VD för OpenAI, verkar styras av ohejdad teknikoptimism och en grund, oreflekterad utilitarism. Vatikanens skrivelse börjar i antropologin och grundar etiken i eviga värden.
Antiqua et nova har slagit an en ton och uppmärksammats på webbplatser viktiga i Silicon Valley, som nätforumet Hacker News. En medlem där skriver »Jag är fascinerad av det här dokumentet. Det kan vara AI:s Magna Charta. Det finns så många guldkorn, och även om många av källorna är baserade på katolicismen, finns det en djupgående förståelse av ämnet.»
Dokumentet går inte in på detaljer om hur AI fungerar, men man förstår mellan raderna att det funnits med experter under arbetet. Texten vittnar om en förståelse av fältet.
En etisk grund #
Skrivelsen fortsätter med att slå fast att endast människor kan vara moraliska agenter. För att kunna vara en moralisk varelse behövs vishet och alla de komponenter som ingår i den mänskliga intelligensen: intellekt, förnuft, kroppslighet, gemenskap, kallelse. Det ansvaret kan vi aldrig överlåta till en maskin, hur kompetent den än blir.
Ju mer avancerad AI blir, desto fler områden som tidigare varit mänskliga domäner kommer den att kunna användas i. Frestelsen blir stor att ersätta människor av ekonomiska skäl. Det kommer att krävas en djup diskussion om vilka uppgifter som kräver den fulla, mänskliga närvaron för att utföras väl.
Tekniken är aldrig neutral utan den kan användas till gott eller ont. Hur AI främjar människans värdighet och hur den påverkar de minsta ibland oss måste vara de kriterier som ägare, utvecklare och användare prövar AI efter, slår man fast.
Sedan följer några avsnitt där man skärskådar särskilda områden där det finns etiska frågeställningar kring användandet av AI: samhället, mänskliga relationer, ekonomi/arbetsmarknad, sjukvård, utbildning, desinformation, privatliv/övervakning, miljö, autonoma vapensystem och, till sist, människans relation till Gud. Inom alla dessa områden finns det både en möjlighet att AI förstärker det gemensamma goda och mänsklig värdighet, och en risk att den används till det motsatta.
Artificiell intimitet #
Det område där jag är mest oroad gäller de mänskliga relationerna. Redan dagens AI kan framställa sig som mänsklig. De generativa modellerna som GPT, Claude och Deepseek bemästrar språket på en nivå som skulle verkat som science fiction för tjugo år sedan. Lägg till förmågan att visa ett ansikte med mänskligt minspel, rörlig bild och talsyntes.
Vi människor är skapade att söka ett »du» i det vi möter. Vi tenderar att förmänskliga teknik som inte ens har mänskliga drag. När vi möter något som beter sig mänskligt är vi skyddslösa. Datavetaren Joseph Weizenbaum utvecklade 1966 ett mycket enkelt datorprogram som kallades Eliza. Det imiterade en speglande terapeut och vände allt man skrev till en fråga tillbaka. Weizenbaum blev förvånad över hur människor som interagerade med Eliza snabbt kom att tro att det var en människa och inte en dator som svarade. Professor Sherry Turkle på MIT har myntat begreppet »The Eliza Effect» för fenomenet där människor tillskriver teknik mänskliga egenskaper.
Den AI vi nu möter är något helt annat än Eliza. Den kan imitera en människa så att även en skeptiker kan bli lurad. Jag har själv använt AI mycket i min vardag. En dialog med ChatGPT kan ofta spara timmar av arbete. Efter ett sådant samtal, där jag hade fått hjälp med flera svåra programmeringsproblem, kommer jag på mig själv med att skriva »Tack så mycket!». Jag vet att det inte finns någon där som kan ta emot mitt tack. GPT är ett neuralt nätverk som exekveras i en uppsättning servrar i USA. Men jag förleddes att tro att det fanns någon som jag hade en mänsklig relation till och som ville ha min tacksamhet.
Man har börjat experimentera med AI inom psykiatrin i USA. Det råder brist på terapeuter och man menar att en AI-kontakt är bättre än ingenting. I Sydkorea fick nyligen en kvinna som förlorat sitt barn i sjukdom möta »barnet» i en virtuell verklighet. Den lilla flickan kom springande mot sin mor. Modern, iförd ett VR-headset, kramade luften där hon såg en avatar av sin döda dotter. »Dottern» frågade »–mamma, var har du varit?». Den digitala representationen av dottern hade skapats med hjälp av filminspelningar, foton och mammans beskrivning.
Om vi varit oroliga för barns skärmberoende tror jag vi bör förbereda oss på en värre utveckling. Det finns stora summor att tjäna på att sjösätta en AI som skapar djupa, vänskapliga relationer med människor. Om man har en väg in till en människas känsloliv, har man ett starkare grepp än de dopaminkickar som mobilspel och scrollande ger.
Appen Replika.ai låter dig skapa en digital vän eller erotisk partner. Företagets slogan är »En AI-vän som bryr sig. Alltid där för att lyssna och prata. Alltid på din sida.» Vi erbjuds en AI som kan vara vår skräddasydda vän för samtal, gemenskap och erotik. Replika hade i augusti 2024 över trettio miljoner användare.
Tekniken är ännu bara i sin linda, AI:n kommer att bli mer människolik. Du får en »vän» som alltid har tid för dig, som kan utmana och sporra dig. Han eller hon kräver ingenting och sviker dig aldrig. En friktionsfri relation på dina villkor. Den vet allt om dig eftersom den har fått tillgång till ditt digitala liv och kanske får den också lyssna på dina konversationer och med hjälp av kamera se det du ser.
Verklig gemenskap kräver att man är tillsammans med någon i glädje och sorg. Att man delar det mänskliga livets villkor. Empati kräver en autentisk mänsklighet, annars är den bara spelad. En AI kan aldrig förstå dig på djupet, hur bra den än döljer att den är en maskin. Vänskap kräver arbete och att man ger av sig själv till den andre.
Det finns en risk att förmänskligade AI-tjänster fostrar oss att se andra människor som något man brukar som verktyg, som ett barn som växer upp omgiven av betjänter. Relation blir transaktion. Eller som Antiqua et nova uttrycker det: »tekniken kan hindra äkta möten med andra och leda människor till en djup och melankolisk otillfredsställelse med mellanmänskliga relationer.»
Ja till människan #
Vi behöver fundera på hur vi ska leva med AI utan att devalvera vår mänsklighet, utan att lockas lämna det mödosamma arbetet med mänskliga relationer. Om vi nöjer oss med den »artificiella intimiteten» kommer vår förmåga att knyta riktiga vänskapsband att minska, som en muskel som inte används.
Här finns en kallelse till Kyrkan att odla den fysiska gemenskapen i församlingen och inte lockas av idéer om att vara »kyrka i cyberspace». Digitala strategier måste gå ut på att samla människor till mässa och syskongemenskap.
I inkarnationen blir den evige Sonen människa av kött och blod, en som du och jag. Genom detta säger Fadern sitt ja till oss i vår kroppslighet. Gud blev människa, och det är i det djupast mänskliga, i det autentiskt mänskliga, som den kristna tron levs och förverkligas – i gemenskap med andra.
Jag hoppas Antiqua et nova snart blir översatt till svenska. Då borde den bli självklar att använda i en studiegrupp i församlingen. Det är nu mänskligheten har chansen att forma en AI i människans tjänst och Kyrkans röst behövs.