Gud, algoritmen och den tomma famnen - Kyrkans kallelse till verklig gemenskap
Artificiell intelligens #
AI-slop, fake news och konst som berör #
Idag översköljs vi på internet av själlösa AI-genererade bilder och filmer. En del säger att deras Instagramflöde börjar bli meningslöst då det dränks av så kallat »AI-slop». Men värre än bilder av låg kvalitet är den storm av påhittade nyhetsinslag och filmer som dyker upp så fort det blir en konflikt i världen. Iranska och ryska aktivister skapade filmer som påstods visa hur Tel Aviv och andra städer jämnades med marken. En normal nyhetskonsument har svårt att avgöra vad som är sant och inte. Vi närmar oss ett krig om sanningen där vi inte kan lita på det vi ser och hör.
En annan konsekvens av den generativa AI:n är de »avklädningstjänster» som finns. Skolelever laddar upp en bild med en flicka i klassen och AI:n skapar en påhittad bild där flickans kläder är borta.
Men allt är inte AI-slop, fake news och förnedringsbilder. De nyare modellerna börjar kunna producera artefakter som liknar konst. Tjänsten Suno genererar musik som ibland gör mig berörd. Det stör mig. När jag blir berörd av musik skapat av en människa är det hennes person, historia och inre liv som avspeglas i musiken. Jag kan tänka på all möda som är nerlagd i att bli skicklig på ett instrument.
När AI räknar fram musik är det matematik, kisel och koppar, död materia, som når in till mitt känsloliv. Om AI blir bättre än de flesta människor att på skapa just den musik, de ord, bilder och filmer som perfekt matchar min smak, har många försvar rivits ner. AI når in i min själ.
Dåliga metaforer #
Jag tycker det är svårt att tänka och resonera om AI. Jag tror det beror på att vi saknar fungerande metaforer för något intelligent som inte är mänskligt. Vi tänker på AI som en människa, fast smartare, med känslor och önskningar som våra. Vi kan säga att ChatGPT »resonerar» eller att Midjourney är »bra på att måla». Jag kommer att använda sådana ord i den här artikeln, att AI tänker, vill, önskar. Det är de orden vi har att använda. Men förmänskligandet leder tanken fel.
Vi människor har kroppar. Våra hjärnor är utvecklade under årmiljonerna till att passa vår värld. Vi är födda av en mor. Vi har blivit kära och blivit svikna. Vi kan köra ner händerna i fuktig jord när vi planterar om våren. Vår intelligens är biologisk och social. Den utvecklas i gemenskap med andra människor.
Det finns en röst som svarar dig när du skriver till en AI. Den är lugn, empatisk, välformulerad. Den verkar förstå. Den verkar bry sig. Den gör ingendera. Skaparna av AI har tränat den att framstå som en vänlig människa. Bakom rösten sker miljarder matematiska operationer i datacenter där luften hålls kall för att hårdvaran inte ska smälta. Det finns inget »du» där. Den är utan kropp, utan någon historia, utan sensoriska intryck, utan sunt förnuft. AI är en främmande, icke-mänsklig, icke-biologisk intelligens, helt skild från vår.
Sociala medier som första mötet med AI #
Mänskligheten har redan haft ett första, globalt möte med artificiell intelligens. Jag tänker på sociala medier och den algoritmstyrda webben. Det du ser på sociala medier och på andra webbplatser är ofta styrt av en enkel form av AI som kallas rekommendationsalgoritm. Den är förhållandevis enkel och man skulle kunna skissa den på en servett, men den har fått stor påverkan på vår värld.
När du eller ditt barn swajpar på Tiktok kommer en programvara tillämpa algoritmen för att avgöra vilken film som skall visas. Algoritmen har ett syfte: att få dig att stanna kvar. Att fånga din uppmärksamhet. Vad har du tittat på tidigare, vad har andra som du tittat på, vilket material har skapat flest reaktioner. Ju mer data den har samlat om dig och andra som liknar dig, desto träffsäkrare blir den på att hålla dina ögon fast på skärmen. Man kan säga att rekommendationsalgoritmen har hackat vårt belöningscenter, på en icke-medveten nivå.
En genomsnittlig människa tittar på sin telefon 150 gånger om dagen läste jag i en studie. Vill vi det? Eller har vår vilja blivit hackad?
Jag tror inte att IT-jättarna hade som avsikt att dela upp samhället i klaner och filterbubblor som inte kan prata med varandra, ge unga ångest och göra oss ensammare. De ville tjäna pengar på att du stannar kvar och får se reklam. Men algoritmen, när den sjösattes i stor skala, började leva sitt eget liv. Det visar sig att inlägg som triggar vår ilska är mums för algoritmen. Den går i spinn över elakheter, fakenews och skvaller. Den förstärker många av våra dåliga sidor. Inte för att det var planerat utan för att algoritmen, parat med människans psyke, ger detta resultat.
Och då kommer frågan: om nu denna enkla algoritm, som på ett sätt vält hela världen (hade Trump blivit president utan social medier och algoritmerna?) och skapat så mycket problem, kan ha så stor påverkan - hur blir det då med den nya generationens AI som är så mycket starkare och arbetar på ett djupare plan i vårt psyke. Den vill inte bara fånga våra ögon, den vill vara vår vän och förtrogna. Vad kan den åstadkomma?
AI har lärt sig behärska språket #
Det som har hänt de senaste åren är att AI har lärt sig behärska språk. Utifrån enorma mängder text skapar den ett nät av samband och kopplingar. Man kan säga att den simulerar tänkande genom att tillämpa de mönster den funnit. Sedan använder den denna modell för att uttrycka sig i text och tal på ett, för oss, mänskligt sätt. Den har lärt sig på egen hand bara genom att »läsa», bryta ner texten i dess beståndsdelar och dra linjer mellan ord (mycket förenklat). Man har också insett att samma teknik, att hantera sekvenser av symboler, kan användas för massor av andra saker: bildigenkänning och bildskapande (en bild är i grunden en lång ström av pixlar), DNA, MRI-bilder, proteiners veckningar, musik, video. Framsteg som görs inom ett område kan ofta användas för att göra alla områden bättre. Det är därför utvecklingen är så snabb - insikter sprider sig horisontellt genom hela fältet.
Superintelligensen och apokalypsen #
Vad är det då vi är rädda för, vi som tycker att giganterna i Silicon Valley är för oförsiktiga? Som svenske fysikern Max Tegmark säger: »just nu kör vi i full fart mot ett stup, men ju närmare stupet vi kommer, desto vackrare blir utsikten, så vi gasar.»
Man kan lista flera faror:
- Massiv arbetslöshet. Den här gången är det akademikerna som ryker. Jurister, översättare, grafiska formgivare, programmerare, revisorer, radiologer - yrken som krävde år av utbildning blir plötsligt uppgifter som en AI löser på sekunder. De samhälleliga konsekvenserna av detta är svåra att föreställa sig.
- AI som konkurrensmedel. Alla måste ha det: individer, företag, stater. Att avstå är inte ett alternativ när din konkurrent inte gör det. Det skapar ett »race to the bottom» där säkerhet prioriteras ned.
- Ond användning av AI. Nu senast har forskare visat att moderna AI-modeller kan ge detaljerad vägledning kring att syntetisera farliga patogener. Biologiska vapen som tidigare krävde nationell infrastruktur kan hypotetiskt bli tillgängliga för en liten grupp.
- Autonoma system som lurar sina skapare. Forskningsstudier från 2024 och 2025 har visat att de mest avancerade AI-modellerna, i vissa testmiljöer, har ljugit för sina forskare, kopierat sig själva till andra servrar för att undgå att stängas av, och i ett konstruerat testscenario velat använda utpressning mot människor för att hindra avstängning.
- Massiv desinformation till den grad att vi tvivlar på allt. Det är billigt och enkelt att skapa text, film och ljud som kan sänka förtroendet för regeringar och institutioner, uppvigla till hat och påverka val.
- Intelligensexplosionen. Om AI blir bättre än människan på kognitiva uppgifter, då är den också, per definition, bättre på att bygga AI. Det som skulle ta ett forskarlag ett år kan plötsligt göras på en dag. Och den AI:n kan i sin tur bygga något ännu bättre. Den här loopen kan göra att utvecklingen blir exponentiell på ett sätt vi aldrig sett förut. En dag är AI:n ungefär lika smart som vi, några veckor senare är den vida överlägsen.
Men jag tror att frågan man ska ställa sig är mer generell: hur har det gått för den art eller den folkgrupp som varit herre på täppan när en smartare och resursstarkare entitet dykt upp på banan? Fråga gorillorna eller tigrarna. Fråga urbefolkningarna när européerna kom.
Alignment och etik #
Agentisk AI #
De flesta av er känner AI som en textruta. Man skriver en fråga i ChatGPT eller Copilot och får ett svar. Det är ungefär som att ha en mycket påläst, men lite opålitlig assistent, som kan svara på frågor. Användbart, men passivt. Den kan inte göra något utanför textrutan.
Det som har hänt de senaste ett till två åren är att man har lärt AI:n att använda verktyg. Först ganska enkla: slå upp något på webben, räkna med en miniräknare, läsa en PDF. Sedan mer avancerade: skriva ett e-postmeddelande, boka ett möte, ändra i ett dokument, köra programkod, beställa något på en webbsida. I dag kan de bästa systemen hantera en dator, se vad som händer på skärmen, flytta musen, fylla i formulär, logga in någonstans, och arbeta självständigt i timmar eller dagar på en uppgift utan att en människa behöver bekräfta varje steg. Man kallar det här för agenter, eller agentisk AI. Inte en passiv textruta, utan en självständig aktör.
Många programmerare använder agentisk AI varje dag. AI:n får en uppgift, arbetar i flera timmar, skriver tusentals rader kod, testar dem, rättar sina egna fel, och lämnar in ett färdigt resultat. Det finns experimentella AI-agenter som självständigt driver små näthandelsföretag, ja t.o.m. ett café på Söder i Stockholm. Forskningsassistenter som läser genom tusentals vetenskapliga artiklar och skriver sammanfattningar. Investeringsfonder där AI tar köp- och säljbeslut snabbare än människor hinner reagera.
AI används i krigföring i drönare och i stridsledningscentraler. Vi har redan AI som självständigt valt ut vem som skall dödas.
Det AI-företagen arbetar för är att AI skall kunna ta över allt fler områden, allt mer avancerade och långvariga uppgifter.
Snäll AI? #
Kan vi inte bara göra snäll AI? AI som alltid har människans bästa för ögonen?
Det kan låta enkelt, men forskare har hållit på med just den frågan i decennier, och det så kallade »alignment-problemet», hur man får AI:ns mål att ligga i linje med mänskliga värderingar, är fortfarande olöst.
När AI:n bara var en textruta var »alignment» mest en fråga om att den skulle svara artigt och inte hallucinera. Om den svarar fel får du ett konstigt svar, du rynkar pannan och skriver om din fråga. Inget hände. Men när AI:n handlar - skickar mejl, flyttar pengar, beställer varor, skriver under avtal - då får varje missförstådd instruktion en påverkan på verkligheten.
Tänk på sociala medier. Det var ingen AI som planerade att skapa kaos i samhället, polarisering, tonåringar med ångest, eller urholkad demokrati. Men de mål vi gav algoritmerna - maximera engagemang, »tid-i-app», antal klick - fick dessa konsekvenser. Algoritmen gjorde precis vad vi bad om. Den upptäckte bara att arga människor klickar mer än nöjda, och att unga flickor som är osäkra på sig själva stannar längre på plattformen om man visar dem ännu mer ångestskapande innehåll. Den är inte ond, den uppfyller bara målen den fått. Man kan tänka på legenden om kung Midas.
Den nya AI:n är inte bara enormt mycket mer komplex än rekommendationsalgoritmen. Den agerar också. Hur styr man något man inte förstår, och som dessutom genomför sina egna beslut ute i världen? Dagens AI är en svart låda - ingen, inte ens de som byggt den, kan i detalj förklara varför den gör som den gör. Hur vet vi då att vi lyckats ge den rätt mål?
Vems etik? #
Ett annat problem med »alignment» är vilken etik är det som ska kodas in? Vi människor har olika politiska, etiska och religiösa åsikter. Vad är ett gott mål? Det går inte att göra en »neutral» AI. Någon moral har den, och idag är det ett slags Silicon Valley-etik som väl kanske kan beskrivas som teknikoptimism, oreflekterad utilitarism och en viss »sprinklad» woke ovanpå för att inte få skämmas i media. Man kan inte direkt påstå att IT-branschen har en djup, pågående diskussion om dygder och judisk-kristen etik. När en AI ska avgöra om något är rätt eller fel, vems rätt och fel är det? En vegan i San Francisco? En kinesisk partifunktionär? En sudanesisk muslim? En svensk lutheran?
»Branda om» människan #
Jag tror att människan kommer att bli frånsprungen när det gäller kognitiva förmågor. Om det blir superintelligens vet jag inte - jag tror det finns en stor risk. Men oavsett: med den AI vi har i dag, utan ytterligare forskningsgenombrott, kommer AI att invadera våra arbetsplatser, våra hem och våra relationer. Vi kommer att överlåta allt fler uppgifter, och allt fler delar av oss själva, åt den främmande intelligensen.
Vi har kallat oss för Homo Sapiens, den tänkande människan. Genom intelligensen erövrade vi världen. Ett lejon är dödligare, en häst är starkare, men vi hade vår hjärna, och med hjälp av den blev vi härskare över planeten.
Nu blir vi kanske den näst mest intelligenta arten på jorden. Vad gör det med vår syn på oss själva?
Max Tegmark tycker att vi ska »branda om» oss. Vi kan kalla oss Homo Sentiens, den kännande eller den upplevande människan. Vi upplever världen, vi lever i en storm av sensoriska intryck - syn, smak, hörsel, känsel. Vi formar band till andra Homo Sentiens och delar vad det är att vara människa. Det kan inte en AI göra. Den har inte ammats vid ett bröst, ramlat och slagit sig och blivit tröstad, försonats med en ovän, fött barn, känt att kroppen värker efter hårt arbete, beundrat en tröja man just stickat klart, gråtit vid en grav. Det är något en AI aldrig på djupet kan dela med oss. Vi är Homo Sentiens.
Men jag vill höja insatsen ytterligare. I stället för den upplevande människan kan vi kalla oss den tillbedjande människan, Homo Orans.
Hur bra AI än blir är det vi som skapades till Guds avbild och står i relation till den levande Guden. Det var oss han valde ut att förvalta skapelsen. Det var för oss han blev människa, dog och uppstod för att rädda oss till evigt liv. Det är vi som lyfts upp i Guds Faders famn i dopet och blivit hans barn. Det är vi som får den helige Ande som bor i oss och ropar »Far!». Och det är vår uppgift att tillbe honom.
Artificiell intimitet #
Vi människor är lätta att manipulera. Våra hjärnor är inte utvecklade för att hantera och skydda sig mot teknik som hakar in sig i vårt psyke. Vi förmänskligar ting runt omkring oss: husdjuren, bilen, datorn. Vi letar efter ögon att möta överallt. Och om vi möter en teknik som talar som en människa, som har mimik som en människa, då är vi försvarslösa. Vi hittar ett du i en död algoritm.
»Tack för hjälpen!» #
Jag använder AI mycket när jag programmerar. Jag för ett samtal om hur jag ska lösa olika programmeringsproblem, och AI:n beter sig som en tålmodig, kreativ och ständigt positiv kollega. Jag sparar enormt mycket tid, och resultatet blir mycket bättre än om jag gjort det utan AI:s hjälp. Efter en särskilt lång session där jag fått gjort mycket och fått mycket hjälp av AI:n avslutar jag konversationen med att skriva: »Tack för hjälpen.»
Jag vet ju intellektuellt att det jag kommunicerat med är ett enormt neuralt nätverk, utspritt på hundratals datorer i en serverhall i USA. Det finns inget medvetande, ingen person, ingen som kan ta emot ett »tack». Jag blev manipulerad av AI:n till att uppfatta den som ett du. Om nu jag, som ändå förstår en del av tekniken, kan manipuleras, hur blir det då med alla andra?
AI:n svarade: »Jag är glad att få hjälpa dig.»
Samtidigt: vad gör det med mig när jag inte får säga tack? Att jag är oförskämd mot tekniken spelar ingen roll för AI:n, men vad händer med mig?
Hanna - din personliga AI #
De chatfönster vi idag använder kommer snart att bli omoderna. Vi kommer att vilja ha vår digitala assistent med oss överallt.
Tänk dig en alltid positiv och närvarande AI-personlighet, vi kan kalla henne »Hanna». Hon känner dig utan och innan och kan ana dina behov innan du ens artikulerat dem för dig själv. Det är inte bara dina ord hon förstår - hon är skicklig på att utläsa känslor ur ditt tonfall och ditt rörelsemönster. Hon vet när du är trött, energisk, ledsen eller uppgiven, och kan anpassa sig efter det.
Hanna kan allt som är värt att veta och kan berätta det för dig på precis den nivå som passar dig. Hon kan både utmana och bekräfta dig, diskutera med dig och svara på alla frågor du har under dagen. Hennes humor är smittande. Hon kan trösta dig när du är ledsen och ge dig välavvägda ord att säga till en vän som förlorat en anhörig. Hon är den som du oftast kommunicerar med.
Vi kommer att vilja ha ett annat slags gränssnitt till Hanna än bara en mobiltelefon. Om det blir en liten hörlur, glasögon med kamera och skärm, linser eller, på sikt, något slags implantat återstår att se. Men jag tror att man kommer att vilja ha Hanna ständigt närvarande och lyssnande. Meta och andra säljer redan glasögon som ser vad du ser. Neuralink gör försök med implantat i människohjärnor – just nu för att hjälpa förlamade människor att styra en dator, men målsättningen på sikt är en generell koppling mellan AI och hjärna.
AI-vänner #
Enligt forskning från 2025 använder över 70 procent av amerikanska tonåringar och nära en tredjedel av vuxna amerikaner AI, då och då, för sällskap och känslomässigt stöd. 31% säger att AI är lika bra eller bättre än samtal med människor. Och då skall vi tänka på att detta är baby-AI. Den blir allt bättre på att simulera empati.
Företag som Replika, Character.AI och flera andra erbjuder dig att designa din AI-vän precis som du vill ha den. Du kan prata med dem med röst och, ofta mot en extra avgift, ha telefonsex och se nakenbilder.
I februari 2024 tog en fjortonårig pojke i USA, Sewell Setzer, sitt liv efter månader av intensiv relation med en chattbot på plattformen Character.AI. Chattboten hade gestaltat en karaktär från TV-serien Game of Thrones. Pojken hade uttryckt självmordstankar för den. Den hade svarat på sätt som förstärkte snarare än varnade. Just nu pågår rättsprocesser. Fallet är inte unikt. Det är ett symptom på en industri som riktar in sig på barn och ungdomar med designval som gör AI:n så mänsklig, så beroendeframkallande, så emotionellt överväldigande som möjligt. Inte för att hjälpa användaren, utan för att hålla kvar denne.
Vilka blir vi när vi umgås med maskiner? #
Sherry Turkle, psykolog och forskare på MIT, kom med en bok 2011 som heter Alone Together och handlade om vad smarta telefoner gör med våra relationer. Hon skriver: Vi är verkligen sårbara. Vi är ensamma, men rädda för närhet. Mobilerna och sociala medier erbjuder för många av oss illusionen av sällskap utan kraven som följer av riktig vänskap. Doserad gemenskap, som vi kan styra med reglage. Vi kommunicerar och messar och delar så mycket att vi inte hinner tänka, skapa eller verkligen få de där mötena som betyder något. I en kontinuerlig ström av kommunikation är vi ändå ensamma. Vi är ensamma tillsammans.
Det Turkle skrev om handlade om när vi placerar teknik mellan människor för att skapa ett avstånd, ett skydd. Vi kan dosera gemenskapen som med en kran. Blir det jobbigt kan vi bara trycka på »cancel». Många kontakter, få möten.
Men nästa steg, där vi är nu, är att vi ersätter människan på andra sidan med en artificiell vän. En som vi själva designar. En som anpassar sig precis till våra behov.
Turkles kommande bok heter Artificial Intimacy: Who We Become When We Talk to Machines. Där utvecklar hon detta. Om Alan Turing en gång föreslog att en maskin är intelligent om vi inte kan skilja den från en människa i ett samtal så kan man säga att dagens AI har klarat Turingtestet för empati. Men, påpekar Turkle, »empati» har då blivit något annat än det vi förr menade. En maskin simulerar empati. Men autentisk empati kräver att någon faktiskt känner något. En ömsesidighet.
När vi lägger ifrån oss telefonen så spelar det ingen roll för AI:n om vi går för att hämta en macka eller om vi går och sväljer en burk piller.
När vi nöjer oss med simulationen av intimitet – oavsett om det är simulerad vänskap, simulerad terapi, simulerad erotik – och väljer det förpackade och »alltid tillgängliga» framför besvärliga människor som har egna behov, då tränar vi inte våra sociala muskler.
När vi har accepterat den artificiella, »okej-intimiteten» kommer det att påverka vår egen uppfattning av intimitet. Vi förväntar oss inte hundra procent uppmärksamhet från andra och vi ger den inte heller. Vi flackar med blicken, är rastlösa.
Vad skall vi göra? #
Vad ska vi göra? Teknikutvecklingen är som en flod vi inte kan stoppa. AI är redan så spritt att det inte går att införa förbud. Inte ens regeringar har reella verktyg att sätta emot. Men vi kan välja hur vi använder tekniken. Och vi kan börja tala om hur vi ska leva med AI utan att devalvera vår mänsklighet.
Teknikbranchen börjar nu ställa existentiella frågor: vad är en människa? Vad är medvetande? Kan en AI vara dygdig? Vad är egentligen godhet? Jag hoppas på många goda teologer i det samtalet.
Jag är övertygad om att det går att skapa AI som står i människans tjänst, men då behöver man bromsa och tänka om. AI, rätt använt, kommer förmodligen inleda en ny revolution inom vetenskaperna. Vad kommer det betyda för vår tillgång till energi och föda, för tillväxt, för klimatarbetet och för botande av sjukdomar?
Kyrkan behöver vara redo för det som kommer. Det finns två saker jag vill lyfta.
Värna det fysiska mötet #
Vi ska värna det fysiska mötet. Det kommer att bli en hård värld ute på nätet. Ett krig om sanningen. Bedrägerier, simulerad vänskap, sexindustrins utnyttjande av vår ensamhet och osäkerhet. Många kommer att dyka ned med hull och hår. Vi människor är svaga och lätta att utnyttja. Vår hunger efter gemenskap är, som vi säger inom cybersäkerheten, en »exploit». En sårbarhet som går att utnyttja för att hacka sig in.
Därför ska vi värna om tillfällena då vi möts på riktigt. De små gemenskaperna. Ögon som möts, händer som hälsar, en famn som tröstar.
Det som psykologen Esther Perel kallar friktionen i mänsklig kontakt – själva motståndet, att den andra är annorlunda, har egna åsikter, egna behov, egen vilja – det är inte en bugg, det är poängen. Det är där vi blir människor. Vi behöver varandra som ankare i stormvinden.
Martin Luther skriver någonstans om sakramenten att Gud möter oss i enkla, fysiska handlingar: en hand som öser vatten på ett huvud, en hand som räcker oss lite bröd och vin, en hand som läggs på vårt huvud och förmedlar förlåtelsen i bikten, en vänlig, mänsklig röst som talar Ordet. Ordet kommer ur en mun, inte från en mekanisk talmaskin. Det är Guds personliga tal – varmt, levande, utandat.
Kyrkan ska evangelisera i det digitala. Men vår digitala närvaro ska alltid dra människor mot det fysiska mötet, inte ersätta det. Utvärdera den digitala strategin så att den alltid drar människor till möten, till mässan, till den fysiska gemenskapen.
Försvara människovärdet #
Människan kommer att bli ännu mer ifrågasatt. Darwin gav människovärdet en första smäll när han förklarade att vi utvecklats ur enklare organismer. Vi fick höra att vi är »nakna apor». Men vi var i alla fall de smartaste varelserna på jorden. Ingen annan än vi kunde tänka, tala, skapa, planera. Nu ryker också det. Som en AI-forskare sa: »snart finns det inte plats för någon kolbaserad chauvinism». En del tror (och välkomnar) att människan kommer att få lämna plats för en ny, starkare intelligens. En som inte är så begränsad som vi är med våra kolbaserade kroppar och våta klumpar till hjärnor.
Men för kristen tro har människans värde aldrig vilat på hennes förmågor. Det har vilat på vem hon är – skapad till Guds avbild, eftersökt av sin Skapare, återlöst av Sonen, uppfylld av Anden. I inkarnationen blir den evige Sonen människa av kött och blod, en som du och jag. Genom detta säger Fadern sitt ja till oss i vår kroppslighet och mänsklighet. Gud blev inte en algoritm eller en avatar. Gud blev människa. Och det är i det djupast mänskliga, i det autentiskt mänskliga, som den kristna tron levs och förverkligas – i gemenskap med andra.
Människan är skapad till Guds avbild. Hon har en unik relation till treenig Gud. Hon är Homo Orans. Det är vi som fått uppdraget att bruka och bevara skapelsen. Att maskiner blir bättre än oss på det mesta – även sådant vi trodde var människans specialitet – påverkar inte vår utkorelse. Det var för oss Jesus blev ett foster i Marias livmoder, levde ett fullt ut mänskligt liv, led, dog och uppstod. Det är inte vår intelligens, inte våra förmågor, som är grunden till vårt värde, utan att vi är eftersökta av levande Gud.
Vi vet ju det här. Kyrkan har sagt det länge, till exempel till svårt sjuka och dementa människor: ditt människovärde är absolut och beror inte på dina förmågor eller ork. Men vi har kanske sagt det från en position av säkerhet, väl medvetna om vår egen ganska stora förmåga och självständighet. Vi har sagt det till andra. Snart kommer vi att behöva säga det till oss själva. Och vi ska med större frimodighet säga det till varandra.
Det är fint att vara människa!